Dunkidunk i tak o trapp
Bo i stan…. hur dum var jag egentligen?
Den där totala tystnaden får jag aldrig mer uppleva.. trafiken brusar utanför. Grannen ovanpå sätter i hälarna HÅRT HÅRT i golvet. Grannen i källaren (hur man nu kan få ha en lägenhet i källaren..förstår inte) har fest VARENDA helg… och samma musik spelas hela tiden.. Blured Lines är inte längre en favorit i min cdhylla….
Porten slås igen med en jädra smäll morgon som kväll. Raggarbilarnas dunkidunkmusik överröstar ljudet från tv:n. Folk promenerar utanför och har en extrem förmåga att alltid ställas sig precis under mitt fönster och prata… Kunde lika gärna bjuda in dem på kaffe eftersom jag hör varenda stavelse i det de säger..
Värmepumpen i källaren ekar upp till mitt sovrum…sova ostört får jag bara drömma om numera. Men trots allt detta så stormtrivs jag! Jag älskar läget. Gångavstånd till city…gångavstånd till jobbet. Slipper passa bussar mer. Krypavstånd från krogen..(som om det nånsin skulle hända)..
I just love it!!!
