Betraktelser och tankar om livet

Men fy 17 vilken seg o tung dag. Iväg på morgon på ”tuttekläm” ,mammografi med ett finare ord. Traskade iväg till sjukhuset i regnvädret. Kom fram svettig på ryggen, kändes som om alla kläder satt fastklibbade på kroppen.. Traskade hemåt igen för att byta byxor och skor som blivit dyngblöta av regnet. Promenerade ner till jobbet…återigen dyngblöta skor.. fick sitta o lufttorka strumporna hela dagen.. kände mig blöt in på bara skinnet. Och ingenting har fungerat på jobbet idag.. ofullständiga uppgifter.. mail som gått fram o tillbaka. Ett lysrör som inte går att justera och som obenhörligt lyser över mitt skrivbord…släcker jag ser jag ingenting… o lyser lampan får jag ont i ögonen av det starka ljuset…. 

Traskade hemåt igen strax innan fyra… plockade fram köttfärs ur frysen..fick vänta länge innan den var upptinad, lite klantigt av mig att glömma ta fram den innan jag gick till jobbet..

Men nu är det äntligen dax för mat innan jag glider ner i ett varmt skönt bad. Blir inte många knop här idag.

Tittar ut genom mitt fönster..ser hur det lyser i huset på andra sidan gatan. Restaurangen släcker ner. Grannarna tar sista hundpromenaden för kvällen. Några överförfriskade aik:are spatserar förbi, skränar och för liv.

En hund skäller några våningar ovanför. Ett par bilar passerar utanför på gatan ner mot macken. En vanlig söndagkväll på min gata i stan.

I morgon är det återigen dax för en jobbvecka.. nya utmaningar, nya saker att lära sig. Känner mig väldigt nöjd med tillvaron. Det kunde vara värre.

Bo i stan…. hur dum var jag egentligen?

Den där totala tystnaden får jag aldrig mer uppleva.. trafiken brusar utanför. Grannen ovanpå sätter i hälarna HÅRT HÅRT i golvet. Grannen i källaren (hur man nu kan få ha en lägenhet i källaren..förstår inte) har fest VARENDA helg… och samma musik spelas hela tiden.. Blured Lines är inte längre en favorit i min cdhylla….

Porten slås igen med en jädra smäll morgon som kväll. Raggarbilarnas dunkidunkmusik överröstar ljudet från tv:n. Folk promenerar utanför och har en extrem förmåga att alltid ställas sig precis under mitt fönster och prata… Kunde lika gärna bjuda in dem på kaffe eftersom jag hör varenda stavelse i det de säger..

Värmepumpen i källaren ekar upp till mitt sovrum…sova ostört får jag bara drömma om numera. Men trots allt detta så stormtrivs jag! Jag älskar läget. Gångavstånd till city…gångavstånd till jobbet. Slipper passa bussar mer. Krypavstånd från krogen..(som om det nånsin skulle hända).. 

I just love it!!!